Mycket får man uppleva

Tågresorna gick mycket bättre än förväntat. På väg till St Petersburg hamnade jag och Melanie i samma vagn som en eller flera skolklasser med vad som såg ut att vara 10-åringar. Men det gick mycket bra, ungarna slocknade ganska direkt och luktade inte illa! 

Vi hade inte samma tur på vårt hostel... Det visade sig att vi första natten skulle dela rum med 10 manliga dansare från någonstans i Kaukasus. De var ungefär i vår ålder och alla såg ut som Darin. Melanie och jag kom tillbaka vid 2-tiden efter ha varit på en bar med Alexandre och Alexandre. Tyvärr var det totala antalet killar inte 10 utan snarare 30, men de andra bodde på andra hostels. Ryktet verkade dock ha spridit sig om de två blonda tjejerna på Hostel Apple så festen var i vårt rum (medan Melanie och jag gjorde vårt yttersta för att få någon enstaka timmes sömn, vi skulle trots allt besöka Hermitage dagen efter). Men vi blev hela tiden väckta av någon av Darin-kopiorna som ville att vi skulle medverka i festligheterna...

Dagen efter kommer vi tillbaka till vårt hostel som två zombier efter att ha vandrat runt på Hermitage större delen av dagen. Vi svänger precis in på rätt gata och jag säger: "It will be so nice now when Caucasus guys are gone... Oh no, their bus is still here!!!". Och vårt hostel kryllade fortfarande av Darin-kopior. Jag säger (förmodligen med förfäran i rösten) till en av dom: "You ar still here!? But you are leaving, right??". Darin-kopian svarar: "Yes, we will leave soon...". Jag: "Good, very good".

Sedan bytte vi rum och hamnade med två ryskor, ett kinesiskt par, en brasiliansk och en syriansk kille. Det var mycket bättre. Det enda var att den syrianske killen för det mesta totalstirrade ut oss och sprejade sig själv och alla sina kläder med enorma mängder Axe-sprej. Men sova kunde vi.

Tågvagnen