Alltid när jag är själv händer det grejer. Igår skulle jag åka tunnelbana från Mirbis till ett område som heter Arbat. För att komma dit behöver man byta linje på ett ställe. Tåget rullar in långsammare än vanligt på stationen där jag ska byta linje. Jag ser folkmassorna. Åh nej, fotbollsmatch... Regel #1: Åk aldrig tunnelbana i Moskva när det är fotbollsmatch. Jag borde ta en omväg. Men jag är trött och jag vill bara komma fram till Arbatskaja så jag ger mig in i folkmassan. Dålig idé. Ryssarna är ju bra emotionella och har mycket humör. Självklart börjar några killar slåss precis bredvid mig. Folk ligger på marken. Inte jag dock. Vakter kommer och ingriper. Som tur är finns det gått om vakter i tunnelbanan vid fotbollsmatcher (och vid andra tillfällen då det lätt blir bråk) så vakterna klarar upp situationen. Tyvärr ska ju hela hopen med samma tåg som jag till Arbatskaja. Jag pressas in i tåget och vi står packade som sillar. Efter två stationer ska jag av. Men på perrongen väntar horder av fler fotbollsentusiaster och eftersom tåget redan är överfullt öppnas inte dörrarna. Åker vidare till nästa station som är betydligt lugnare. Dörrarna öppnas men eftersom vi står packade som sillar kommer jag ingenstans. Ropar: "Jag ska ut!!!" på engelska och ryska, lyckas få lite respons och blir på något sätt bli utknuffad/utlyft ur vagnen. Pheew. Sedan var det bara att åka tillbaka en station.
Och idag. Jag ska åka från Mirbis till Kievskaja där jag ska handla och sedan åka till campus. Tåget kommer. När dörrarna öppnas gäller det att vara snabb som tusan och ta en ledig plats, det tar ändå ca 15 minuter till Kievskaja. Dörrarna öppnas. Det finns endast en ledig plats. Samtidigt som jag snabbt som tusan tar sikte på denna plats spanar jag snabbt in de två personerna bredvid den tomma platsen. Är det en illaluktande uteliggare som sitter där så står jag hellre. Det är inga uteliggare utan två normala kvinnor. Hinner inte titta så noggrant eftersom jag snabbt försöker sno åt mig platsen. Jag tar platsen! Konstaterade dock på vägen att den ena kvinnans ansikte såg riktigt konstigt ut. Eftersom jag är nyfiken tittar jag igen. Oh My God, vad hon var plastikopererad!!! Det var det värsta jag sett som inte är på TV. Hon såg ut verkligen ut som ett monster. Jag måste ha sett otroligt chockad ut för när jag tittar rakt fram sitter killen mitt emot mig och skrattar så han kiknar. Jag började också fnissa men försöker hejda mig. Den plastikopererade damen såg inte road ut. I själva verket tror jag inte hon kunde le, även fast hon hade velat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar