Igår stod jag och väntade utanför vår tunnelbanestation när en mycket underligt klädd (västerländsk) man i 40-årsåldern kommer fram till mig och frågar, på engelska: "Skulle du vara intresserad av att undervisa engelska? Skulle du vilja åka till Kina? Jag håller på att öppna flera högstadieskolor i Kina!" Jag svarar: "Hmm, kan bli lite klurigt eftersom jag 1. inte har engelska som modersmål 2. är mycket begränsad i kinesiska 3. tänker åka hem om två månader. Han: "Var är du ifrån? Sverige? Norge?" Jag: "Sverige". Han (nu på en blandning av engelska och norska): "Jag har norska rötter! Såg dig cykla på campus förut och tänkte AHA hon skulle vara perfekt för mina skolor. Du kan undervisa i engelska och lära dig kinesiska, sedan kan du bli MANAGER!". Han försöker övertyga mig att det är en fantastisk möjlighet i ytterligare 20 minuter, och när han (äntligen) går har jag fått två olika visitkort och vet bland annat att han är professor i lingvistik och "känner kinseserna bättre än de känner sig själva". Lite av en udda typ.
Idag placerade jag mig strategisk mellan Angel och Curtis som är ABCs (American Born Chinese) på Strategic Management eftersom jag skulle göra min kinesiskaläxa. Så jag kunde fråga om hjälp när jag behövde. Efter två tredjedelar av lektionen börjar Curtis packa ihop sina saker.
Jag: Ska du redan gå?
Curtis: Ja, nu klarar jag inte mer (syftar på vår tråkiga föreläsning).
Jag: Förstår dig.
Curtis: Varför går inte du? Du gör ändå bara kinesiskaläxa!
Jag: Det är exakt därför jag är här, hemma skulle jag bara titta på Desperate Housewives (som jag precis upptäckt finns på min polska webbsida), här kan jag plugga tre timmar effektiv kinesiska! Perfekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar