En enda röra är vad det är

Idag hade vi prov i kinesiska. I tid (tio minuter innan lektionen började till och med) var jag, Rikard och Simon. De svenska och den tyska representanterna av gruppen. Fem fransmän kom för sent och en dök inte upp alls. Alla killar hade lämnat sina kinesiskaböcker hemma, trots att Wú lao shì (vår lärare) förra gången flera gånger sa åt oss att ta med böckerna för att vi skulle gå igenom ett kapitel i workbook först innan provet. Utöver en skriftlig del så hade vi en muntlig del där alla fick några frågor att svara på. Den skriftliga delen var mycket lättare. Jag uppfattade inte att Wú lao shì frågade hur gammal jag var, Rikard svarade att han åt hamburgare igår på frågan om han har en cykel. Men i det stora hela tror jag att det gick bra.

Det är lite av ett språkkaos i mitt huvud just nu dock. Särskilt när jag är trött vet jag inte riktigt vilket språk jag pratar. När jag träffar Rikard på 7/11 brukar jag prata engelska av ren reflex. Ibland när vi äter middag kan jag helt plötsligt säga en mening på svenska, fast det inte är några andra svenskar där. När jag är med fransmän brukar det bli en blandning av engelska, franska och olika gester. Och på stan en blandning av engelska och kinesiska. Idag på provet satt jag och översatte meningar från kinesiska till engelska, och helt plötsligt börjar jag översätta till svenska. Som tur var kom jag på mig själv och ändrade till engelska.

Och nu ska jag titta på Gossip Girl med polska undertexter. Så förmodligen lär jag mig undermedvetet en del polska vilket stökar till det ytterligare i mitt huvud!

Rena rama kinesiskan

Den här veckan har alla utbytesstudenter Mid-Term i kinesiska på sin respektive nivå, det går inte obemärkt förbi. Igår på Organizational Structure and Internationalization satt vi allihop och övade kinestecken. OSI är ingen lektion man behöver lyssna, förra veckan pluggade jag också till mitt andra prov på den lektionen. Men jag tycker lite synd om vår professor så nästa gång ska jag nog försöka att inte plugga något annat när jag är där. Så jag sitter och översätter meningar från kinesiska till engelska och är lite halvt frustrerad när jag upptäcker att meningen blir ungefär: "Öst och väst är tillsammans 520 taiwanesiska dollar". Hmm, jag har helt klart gjort fel någonstans. Säger lite frustrerat till min granne: "This doesn't make sense!". Får förklarat att när tecknen för öst och väst står tillsammans betyder "de här sakerna". Totalt ologiskt i mitt huvud. Tyvärr är detta inte det enda exemplet på två tecken som tillsammans betyder något helt annat. "Att slå" och "att vika" betyder tillsammans "rabatterat pris". Jag är en aning frustrerad just nu. Men jag har pluggat klart för idag och ska gå och lägga mig. Saker kanske klarnar under natten, kanske.

Godnatt!

Morgonstund har inte guld i mun

Åtminstone inte i Taipei. Det är en sak som är gemensamt för alla bytisar, vi sover så mycket här. Och vi sover så bra. Jag tror aldrig att jag har vaknat upp mitt i natten i Taipei. När jag vaknade idag (ganska sent) åkte jag direkt efter frukost till Wellcome Supermarket för att göra min veckohandling av frukost och mellanmål. Kom tillbaka till Prince House vid 13-tiden och tänkte att nu kan jag ringa Benji för att få städgrejerna. Jag, Annabelle och Benji var och handlade tillsammans första dagen i Taipei så vi köpte städprylar tillsammans, vi använder dom ändå inte samtidigt. Ett antal signaler går fram och precis när jag tänker lägga på luren hörs ett sömnigt "Oui?". Men Benji var inte arg för att jag ringde och väckte honom utan sa att det var bra för annars hade han sovit till tre. Jag lägger på luren och bara några minuter senare ringer Annabelle och säger att hon vaknade klockan 12 och är redo för lunch nu. Vi försöker ta våra cyklar, men Annabelles kedja har på något mystiskt sätt brakat ihop totalt under natten så jag får skjutsa henne på min cykel. Med en hand på plingklockan hela tiden gick det faktiskt över förväntan, råkade cykla väldigt nära en polis som stod på gatan, men annars inga cykelincidenter.

Nu har jag pluggat lite kinesiska och ska snart gå och äta middag. Tror att vi äter och sover mesta delen av dygnet faktiskt...

Study hard, party hard

En av tyskarna sa till mig häromdagen: "Maria, you are funny. In class you're always so studious, but you're also always partying". Jag partar långtifrån alltid, men om någon vill gå ut är jag inte så svårövertalad att få med. Efter Wax i onsdags, och efter McDonald's, 7/11 och common room efter Wax var klockan ganska mycket. Så jag var inte i världens bästa form till kinesiskan igår, men jag var åtminstone där (fransmännen sov) och gjorde mitt bästa. Sedan gick vi och åt och jag gick hem och sov igen. Vaknade av mitt alarm klockan nio på kvällen och gick ner till Annabelle i min pyjamas bara för att säga att jag inte tänker följa med till Babe 18, jag vill gå tillbaka till min säng igen. Men blir självklart övertalad av Annabelle och Ola att följa med: "It's Lady's Night, you don't have to pay anything and we will go home early!". Tidigt brukar vanligtvis inte sluta särskilt tidigt. Men jag är som sagt lättövertalad: "Okay, give me 20 minutes and I'll be ready..."

Idag har Annabellle och jag äntligen varit på Taipeis för tillfället största turistattraktion, Taipei International Flora Exposition. Det började brinna i knutarna, tror att sista dagen är på söndag och på helgen är det vanligtvis knökat med folk. Knökat med folk var det idag också, men sen började det regna och då lättade det lite. Som tur var var det bästa blommorna inomhus, så vi blev inte alltför blöta.

Efter några timmars blomtittande åkte vi tillbaka till Prince House och ikväll har vi en lugn hemmakväll. Väl behövd!

Prov i Taiwan

Å nej, inget fuskpapper, vi fick ha en A4 (fram- och baksida) med oss till provet. My own very famous sheet. Jag var den som lyckats skriva med absolut minst bokstäver och förkortat så många ord att jag faktiskt hade en aning svårt att förstå vad jag faktiskt menade ibland. "Comp" kunde vara både company och competency, lite beroende på sammanhanget. Hursomhelst så hade jag svaret på alla frågor utom en (men som jag kunde sedan tidigare) på mitt fantastiska papper, dock kunde jag inte hitta svaret på en fråga (kommer ihåg att jag skrev ner det), men förhoppningsvis så kom jag ihåg det rätta svaret.

Nu är jag en fri människa tills nästa torsdag då jag har kinesiskaprov, men det är en helt annan sak att plugga till. Ikväll ska vi fira med utgång på vanliga Wax eller Lava. Tydligen kommer man in gratis på Lava ikväll om man har på sig kjol eller klänning. Krogreglerna är också lite konstiga i Taipei. Ola och jag har redan firat med middag i Blue Building, inte från engelska menyn den här gången utan från ett annat ställe där vi frågade en tjej om översättningshjälp så vi fick vad vi ville ha. Nu ska jag njuta av min ledighet! 

Inte bara semester...

Okej, jag har varit lite seg på att uppdatera på sistone. Men jag har inte gjort några direkt världsomvälvande saker. Mest pluggat, ätit, pluggat, ätit, pluggat, sovit. Igår satt jag och pluggade hela dagen och lämnade inte mitt rum för något annat än vattenautomaten förrän någon gång under eftermiddagen, då för att gå 60 meter till 7/11 och köpa min favorit "spaghetti with meatsauce". Kliver in på 7/11 med min tankar någonstans långt borta och upptäcker att all mat är SLUT! Bara för att det är Mid-Terms och ingen har tid att gå längre än till 7/11 för att köpa mat. Överväger under ca 2 sekunder att pallra mig iväg längre bort för att hitta riktig mat, men bestämmer mig sedan för att köpa varma-koppen-nudlar och och bröd. En riktig finmiddag!

Idag fanns det mat på 7/11 igen så jag kunde äta min älskade spagetti till lunch. Nu har jag precis ätit middag, inte från 7/11 utan från skolkafeterian den här gången, och ska fortsätta med mitt pluggande. På onsdag kväll kommer jag att bli en rolig människa igen.

Kommunikationsproblem: fortsättning

Kommunikation är en konst. I min grupp i Services Marketing är vi som jag har skrivit om förut sju taiwaneser, en fransman och en svenska (jag). Under Spring Break hade jag lite mailkontakt med en av tjejerna i gruppen om några uppgifter vi skulle göra. Kinesisk grammatik är väldigt enkel, vilket är bra eftersom man måste lära sig 3000-5000 tecken, de använder bara nutid och istället säger de "igår gör jag det, imorgon gör jag det, på tisdag gör jag det etc". Mycket smidigt. Men det blir självklart svårare för taiwaneserna att lära sig grammatiken på engelska, något jag har fått erfara i mailen jag har fått. Ibland kan olika tempus vara blandade huller om buller i en mening att jag har stora svårigheter att tolka när vi ska träffas. Igår, idag, imorgon?

Några andra som ibland har lite krångel med engelskan ibland så är det dom kära fransmännen. På flygplatsen i Manila:
Annabelle: "I met Daniela (också svenska) and she told me she got sick from diving and had to drop her arm"  och gör en gest i höjd med armbågen som för att kapa armen.
Jag: "WHAT?! She got sick and lost her arm?".
Annabelle: "Hmm, I don't know, maybe you should ask her in Swedish..?".

Går fram till Daniela i gaten:
Jag: "Vad är det som har hänt med din arm?!" Tittar på hennes armar och ser att båda ser normala ut.
Daniela: "Min arm? Ingenting. Men jag blev matförgiftad och så uttorkad att en doktor fick komma och ge mig dropp".
Jag: "JAHA! Jag pratade med Annabelle och på henne lät det som att hade du blev sjuk av något när du dykte och behövde amputera armen...".

Idag var åt jag och Ola middag i Blue Building när lektionen var slut. Blue Building är lite som en saluhall och man kan beställa mat från olika ställen. Jag var hungrig och kände inte för att experimentera så jag beställde mat från det enda stället som har en meny på engelska. Ola experimenterade och sa efter två tuggor: "I tell myself every day I will stop taking chances with food. This is spicey and not what I tried to tell them I wanted. I'm so frustrated".

Borta bra men hemma bäst

Vi landade i Taipei kl 01.00 inatt och hann precis med sista bussen till Taipei Main Station. Under tiden vi varit borta har det blivit varmare och ännu fuktigare, inatt kunde vi nästan dricka från luften. Jag kände hur mycket jag saknat Taipei när nya fräscha taxibilar körde oss till Prince House. I Manila borde taxibilarna ha skrotats för 10 år sedan. Jag har också saknat varmvatten och riktiga duschar, elektricitet dygnet runt och toaletter som går att spola. I övrigt är jag mycket förtjust i Filippinerna! 

Jag var inte alltför glad över att flyga med det här propellerplanet från Manila till Busuanga Island. Lyckligtvis sov jag mestadelen av resan, men landningen var minst sagt skumpig. Jag gör helst inte om den.

 Nästa dag gjorde vi Island-hopping i Coron. Här lite klättring påväg till Kayangan Lake.

 Krabba till lunch

Efter båtresan till El Nido kände ingen för att göra Island-hopping nästa dag. Solen stekte ganska bra, därför ser jag lite rolig ut i leggings. Men de andra brände sig efter en dag på motorcykel.

Dagen efter hyrde vi dock en båt tillsammans med ett amerikanskt par och ett svenskt/kanadensiskt par som vi träffade och hade hela den här stranden för oss själva.

 Efter 6 hela dagar i El Nido styrde vi kosan till Puerto Princesa där vi besökte en krokodilpark! 

Vi beökte även en "fängelsefarm". De flesta av fångarna hade olika sysslor att göra på dagarna. Utom dom farligaste, dom var inspärrade.

Efter en natt i Puerto Princesa åkte vi till Sabang för att titta på en underjordisk flod. Maciej ville se apor så vi gick genom djungeln. 

Till slut fick vi äntligen sy på lite apor!

  I Sabang bodde vi i hyddor på stranden. Elektricitet fanns från kl 18-22. Efter det var det väldigt mörkt.

200 meter bort låg ett lyxhotell. Där skulle jag skulle vilja bo nästa gång! Elektricitet 24/7. 

Tillbaka till verkligheten och tre prov nästa vecka. Nu ska jag plugga lite!

Dar rom ar billigare an vatten och solskyddfaktor ar dyare an boende

Jag skulle lagga upp lite bilder fran idag, men datorerna hos vart guesthouse ar annu aldre och omodernare an min. Sa tyvarr inga bilder fran dagens aventyr. Vi hyrde tva motorcyklar (forlat mamma, sa att jag inte skulle gora det) men 1. vi hyrde bra motorcyklar 2. vagarna var i princip inte trafikerade alls 3. killarna var palitliga chaufforer. Det var inte direkt jag som korde! Forst akte vi till en 4 km lang vit sandstrand helt utan manniskor, bara nagra av lokalbefolkningens barn som lekte i vattnet, ett riktigt paradis. Sedan akte vi till en annan strand dar vi fick lunch lagad bara at oss som vi at pa stranden och avslutade turen med ett grottbesok. Jag var jattesmutsig nar vi kom tillbaka av allt damm fran grusvagarna sa jag var forst in i duschen och nu vantar jag pa dom andra.

Forsta natten i Coron bodde vi hos en kvinna vi kallar "Lady", eftersom vi forst inte visste vad hon hette. De ovriga natterna dar bodde vi hos hennes mamma och nu  El Nido bor vi hos hennes mans bror. Sa vi kanner hela slakten ungefar. Boendet ar jattebilligt, ca 30 kr natten. Men da bor vi alla fyra i ett rum och delar badrum med ett annat rum. Och i El Nido har de bara strom fran kl 15 till kl 06. Det vill saga pa morgonen har vi inget vatten och flakten slutar fungera sa det ar ratt varmt. Och husen ar gjorda av flatat bambuliknande material, valdigt tunna och helt utan isolering. Man kan hora varenda ljud i staden pa natten, massor av djurlaten, tuppen borjade gala fem i morse. Men sa lange jag kan tvatta haret varje dag klagar jag inte!

Nu borjar de andra bli klara sa vi ska rora oss!