Filippinerna

Vi kom precis till El Nido pa on Palawan efter atta timmars batresa. Jag hade blivit forvarnad om hoga vagor och en mindre stabil bat sa var redo med sjosjuketabletter. Men resan gick mycket battre an vantat, det var inte sa hoga vagor idag. Kanner dock att marken borjar gunga mer och mer nu, trots att jag har varit pa land i tva timmar... Det blir nog en tidig kvall for mig ikvall. Nu vantar jag pa att dom andra ska duscha och sedan ska vi ga och ata middag!

Hade tankt skriva innan jag lamnade Prince House i lordags, men jag glomde sjalvklart satta mitt alarm sa det blev en aning stressigt att hinna med allt jag hade tankt hinna med. Men vi hann med flyget! Annabelle och jag kom till Manila vid tio-tiden pa kvallen och skulle mota Flo och Maciej dar. Vi hade dock ingen direkt koll pa vart vi faktiskt skulle, sa det var lite av ett aventyr innan vi hittade varandra. Manila ar en jatte jatte jattestor stad. Vi sov hos en filippino som Maciej kande och sedan tog vi nasta flyg till Busuanga nasta morgon och har spenderat fyra dagar i staden Coron. Vi har upplevt mycket i Coron, det har varit underbara dagar dar. Ska skriva mer om det nagon dag nar marken inte gungar.

Hej sa lange!

Dygnet har för få timmar

Jag, Ola och Bart hade bestämt att vi skulle titta på film i vårat common room klockan 20 ikväll. Dominika har åkt till Australien, Flo och Maciej till Filippinerna och Annabelle hade language exchange, så en lugn filmkväll verkade som en bra idé. Klockan 20 blev till 21.30 då lite saker kom emellan. Jag dyker upp med min dator, här kallad "the NASA control center" och filmen. Säger att jag bara måste gå till 7/11 och köpa lite nudlar innan vi börjar titta. Vi letar efter eluttag till datorn och kan sedan äntligen sätta på "Atonement". Jag säger efter två ord i filmen: "Is this movie in French?". Ola och Bart bara skrattar. Jag: "Of course it is, got it from Flo...". Vi laddar ner engelska subtitles och kan sedan äntligen börja titta på riktigt. Precis i slutet kommer ordförande i Prince House student association och försöker få oss att gå på en fest de ska anordna. Vi stoppar filmen. Förklarar att vi inte är hemma när festen är, vi är i Filippinerna. Han ger sig inte utan tycker att det är roligt att sitta och prata med oss. Tiden går. Till slut reser han sig upp, avslutar samtalet med att säga att vi ser ut som blommor, och lämnar oss. Vi ser klart filmen. Och nu är det mycket sent.

Imorgon bitti ska jag på studiebesök till Taiwan Stock Exchange. Vi fick mail från Conrad där det klart och tydligt stod "bring your entusiasm". Så om jag inte går och lägger mig nu så kommer jag att lämna min entusiasm i sängen imorgon.

Därför säger jag godnatt nu!

Tisdag morgon

Annabelle ringde mig igår kväll: "My pedal fell off today, maybe we should leave for Services marketing a bit earlier tomorrow, I have to stop and but it back on sometimes...". Det slutade med att vi åkte exakt samma tid som vi brukar då Annabelle behövde gå tillbaka till sitt rum för hämta sin jacka och jag letade efter min cykel. Men cykelturen gick bättre än väntat pedalen ramlade inte av förrän vi var framme, Annabelle bankade till den med foten var tionde/tjugonde meter. Jag har vant mig vid att cykla långsamt eftersom Annabelles cykel knappt har några bromsar heller, den ena har helt lossnat från styret så den har hon i cykelkorgen och den andra fungerar i princip inte alls. Dags för en cykelreparation kanske? Nej då. "It would cost me 200 TWD (ca 50 kr) to repair the breaks. I can manage without breaks". Vilket betyder att hon inte cyklar alltför fort eftersom hon måste bromsa med fötterna. Det är också ett sätt att ta sig fram!

Så vi kommer fram precis i tid när lektionen börjar och vi har blivit indelade i diskussionsgrupper. Läraren har splittrat alla utbytesstudenter. Jag är med sju taiwaneser och en fransman jag inte känner sedan tidigare. Vi ska diskutera faktorer bakom fyra olika "service gaps" och lämna in det skriftligt. Vi börjar diskutera, ingen pratar jättebra engelska, inte heller fransmannen. Jag säger: "I can write!". Så jag skriver. En taiwanes: "Wow, you write so good in English...". Hehe ja, i det här gänget skriver jag bra på engelska, det är därför det är jag som skriver. Men svarar lite finkänsligare: "No, I'm not better than average I suppose...". Vi har lite kommunikationsproblem. Ingen förstår riktigt fransmannen. Taiwaneserna förstår mig när jag pratar långsamt på engelska. Jag förstår taiwaneserna när dom pratar långsamt på engelska. Gruppövningarna kommer att bli en utmaning.

Nu ska gå till 7/11 och köpa nudlar eller dumplings, har inte riktigt bestämt mig än.. Det kommer att vara rusning där nu, 7/11 är ett poppis ställe, måste beskriva det någon gång. Allt man kan göra på 7/11.

Hej så länge!

Repetition är kunskapens moder

Därför ska jag från och med nu plugga kinesiska minst en timme om dagen. Åtminstone fram till lördag när vi åker till Filippinerna. Kinesiskaböckerna prioriteras inte när man ska vara borta i två veckor och bara har en ryggsäck med sig. Men igår och idag har jag faktiskt pluggat mer än en timme. Igår satt jag först med Kim på taket på Prince House och pluggade (samtidigt som vi solade) och senare på kvällen i sängen i mitt rum. Enda nackdelen med att plugga i sängen är att det är så lätt att somna, vilket jag gjorde ungefär mitt i ett kinestecken jag höll på med. Vaknade några timmar senare med dator, böcker och papper i en enda röra, förmodligen på grund av att min granne höll på att möblera om i sitt rum, igen. Och nu tittar hon på kinesisk komedi, igen.

Den här veckan är annars en mycket lugn skolvecka, idag hade vi bara en liten presentation och nu har vi inget mer resten av veckan. Eller vi behöver fortfarande gå på lektionerna och helst vara lite delaktiga. Det är bra att vara 1,76 cm och blond här när man är delaktig, för professorerna kommer lägger märke till och kommer ihåg det. Men det är till en nackdel när man inte är delaktig, eftersom de lägger märke till det också. Det går liksom inte att försvinna i mängden.

På tal om något helt annat: Taiwaneserna älskar paraplyer. Även fast det knappt regnar går folk runt med sina paraplyer. När det bara är några ynka små regnstänk i luften. Och precis innanför dörren till alla affärer finns paraplyställ där man ställer sitt paraply när man går in och tar det igen när man går ut. Jag har inte inte riktigt lärt mig det där än. Brukar oftast glömma helt att sätta ner paraplyet, eller också sätter jag ner det och glömmer jag att ta det igen när jag går. Också när det är soligt går taiwaneserna runt med sina paraplyer, antagligen för att skydda sig mot solen. Under my umberella-ella-ella!

En samling paraplyer utanför ett klassrum

Nu ska jag gå och duscha, försöka att inte äta mina sista svenska lantchips och sen sova. Godnatt!

Några timmar på svensk mark

Idag vaknade jag 12.30 av att min telefon ringde.
Jag (kraxar): Hello..
Bart: Oh, did I wake you up?
Jag: Ehm, yes.
Bart: Sorry, late night?
Jag: Yes...
Bart: Do you have any plans for today?
Jag: Dominika wants to go to the Flora Expo, but today I don't feel like wandering around for hours looking at flowers. Feel like staying in bed for now. And after that I feel like eating Swedish food.

Ringer Annabelle en halvtimme senare och frågar hur hon känner för att titta på blommor idag. Hon vill inte heller titta på några blommor. Frågar hur hon känner för att åka till Ikea och äta svensk mat, hon tycker att det låter som en utmärkt idé. Bara tre tunnelbanestationer från oss hittar vi den svenska möbeljätten.

Dagens lunch: Lax med kokt potatis. Till efterrätt: Kanelbulle. För första gången på en månad åt jag mat med kniv och gaffel. Det var inte dumt! Sedan gick vi och köpte varsin handduk att ta med till Filippinerna och jag köpte bland annat svenska lantchips, Marabou och Leksandsknäck - nu behöver jag bara hitta smör någonstans. Annabelle ville inte vara sämre utan plockade också på sig lite svenska specialiteter. 

På hemmaplan

Bredvid Ikea hittade vi mycket bra klädaffärer också. Kläder som kan vara bra att ha med till Filippinerna. En riktig shoppinglördag blev det!

Igår gjorde vi något som man måste göra om man är i Taipei, vi badade i varma källor. I Taiwan finns nämligen både vulkaner och gejsrar. Så Ola, Dominika, Kim och jag packade våra badkläder och begav oss iväg till utkanten av Taipei. 

Vi åkte med den här söta tunnelbananan!

Vad kan jag säga om de varma källorna? Jo, de var väldigt, väldigt varma. Saken var den att man ska bada i en varm källa, sedan svalka sig i en kall innan man går till en ännu varmare källa. Taiwaneserna såg inte ut att ha några problem att klara de häftiga temperaturskillnaderna mellan källorna, jag hade desto större problem. Tror att jag stod för underhållningen där igår eftermiddag med mina "iiiiii" och "aghhhh" och hoppande i och ur vattnet. Jag är väldigt imponerad av hur tåliga taiwaneserna är. 

Jag sa att jag inte skulle plugga den här helgen men kommer att behöva göra det imorgon ändå. Borde öva kinesiska. Och så har vi ännu en liten presentation på måndag att förbereda. Men tänker fortfarande ta sovmorgon.

Godnatt!

I love fried food

Jag har i princip levt på fried rice och fried noodles i olika varianter den senaste månaden, och tycker att det är så gott. För att inte tala om vårrullar. Skulle kunna äta vårrullar varje dag! MEN, min mage har börjat protestera en aning när jag äter min älskade fried food genom att svälla upp och bli några storlekar större. Så sen i söndags är jag på en non-fried diet och tänkte försöka hålla den veckan ut och sedan börja äta stekta och friterade saker, då i mer lagom mängder...

Kan därför inte äta denna taiwanesiska specialitet som jag inte vet vad den heter. Men det är friterat bröd och sen kan man välja vilken fyllning man vill ha i. MUMS!

Ingen teppanyaki heller på ett tag. 

Men dumplings går bra!

Nu är skolveckan slut, jag har tre hela dagar utan plugg framför mig. Det är mycket svårare att var disciplinerad med att plugga här än det är hemma. Vi gör det vi måste och inte mer ungefär. 

Det var tänkt att vi skulle åka till Kenting, allra sydligaste Taiwan idag, men väderleksrapporten såg inte allt för bra ut, och ska man till stranden vill man ha sol. En annan helg får det bli. 

Ska ta en liten powernap nu så att jag orkar med kvällen, även i Taipei firas St. Patricks's day!

Lite bilder

Imorgon är "Presentation Day", jag lyckades pricka in så att jag fick två presentationer samma dag. Den på morgonen är intressant, men den på eftermiddagen är sååå tråkig. Jag har inte ens riktigt förstått vad vi ska presentera, som tur är så håller jag i presentationen av vår grupp, presentationen av författarna till artikeln och sammanfattningen i slutet. Det vill säga, jag kan inte misslyckas. Sen om folk somnar däremellan, då är det inte mitt fel.

Nu, istället för att skriva, lägger jag upp lite bilder från Campus och Daxi Surf Trip.

På den här vägen cyklar jag varje gång jag ska till skolan.

 Det stora tegelschabraket är College of Management Building 2. Ettan ser exakt likadan ut. 

 Huvudingången till NTU Campus 

Palmträdsalléen som går från huvudingången till biblioteket. 

Daxi

On the beach. Vissa mer påklädda en andra p.g.a. för lång vistelse i solen dagen innan. Jag är här fortfarande vit...

 Efter en dag på stranden är jag dock grisskär!

Hamnen in Daxi. Bart säger tummen upp för fisk.

Och nu måste jag verkligen, verkligen gå och lägga mig. Godnatt!

Bättre begagnade cyklar?

Kvalitén på våra cyklar är inte alltid den bästa, det har vi fått erfara. Vi satt i vårt common room och klockan var strax innan midnatt när någon (Flo eller Maciej som alltid är hungriga) nämnde att det skulle vara gott med en hamburgare. Eftersom ingen kände för att gå ut i regnet fick vi vår taiwanesiska vän att ringa McDonald's för McDelivery. Men vi var inte ensamma om att inte vilja gå ut i regnet, två timmars kö var det! Vi dividerar fram och tillbaka om hur vi ska göra. Ta en taxi till McDonald's? Någon går ut och checkar vädret, kommer tillbaka och säger att det inte regnar så mycket längre. Vi bestämmer att ta cyklarna till MacDonald's. Efter 100 meter hör jag: "Oh my god, oh my god!". Annabelles kedja har hoppat av, men Bart lyckas fixa den igen. Vi kommer ifatt dom andra som har stannat några meter längre fram; för att Maciejs ena pedal har ramlat av. Han sätter fast pedalen, kommer 20 meter innan den ramlar av igen. Han inser att vi aldrig kommer att komma fram till McDonald's om hans pedal ska ramla av var tjugonde meter och ställer cykel längs vägen. Flo skjutsar Maciej på sin pakethållare, vi kommer ytterligare 100 meter när det hörs ett brak och Maciej ramlar av cykeln; Flos pakethållare har gått sönder. Vi gör en liten omfördelning, jag tar Flos cykel och Flo skjutsar Maciej på min. Jag ser hur min lilla mountainbike nästan viker sig under 1.90 cm polack och säger: "No, my bike will also break, Maciej and I have to switch!". Så, Maciej på Flos cykel och Flo skjutsar mig på min. Vi kommer ytterligare några meter innan Bart säger: "Man, my backwheel will break any minute!". Jag tittar på hans bakhjul som mycket riktigt ser allt annat en stabilt ut. Men vi lyckas komma fram till McDonald's utan fler missöden, då är dock klockan närmare två, så vi hade kunnat vänta på McDelivery. Fast lite nattliga äventyr är också roligt!

Jordskalv!!!

I morse var det jättefuktigt när jag vaknade, det var till och med vatten på insidan av fönstret i mitt rum. Jag gnuggade bort lite och tittade ut. Regn. Grått och riktigt ruggigt. College of Management hade dock ordnat lite filmvisning för oss utbytesstudenter idag kl 14, vilket passade alldeles utmärkt med tanke på det dåliga vädret. Det var en taiwanesisk film som heter "Monga" som utspelar sig här i Taipei och som har vunnit flera internationella filmpriser. Den var väldigt bra faktiskt, ett tips för den som vill prova att se en taiwanesisk film någon gång. Hursomhelst, mitt i filmen läser Maciej i sin telefon att det har varit jordskalv i Japan, vilket verkligen kommer som en stor överraskning! Och efter filmen säger Conrad, som är ansvarig för oss, att vi borde hålla oss i Taipei den närmsta tiden, tills allt har lugnat ner sig lite. Det är nog klokt.

Ska snart ut i regnet igen. Jag och Annabelle cyklar trots att det regnar, jag med mitt paraply i högsta hugg. Lite trixigt ibland på trottoarerna när det är mycket folk. Ofta trängs både fotgängare, cyklister och en hel del vespor på trottoarerna. Lite smått kaotiskt ibland, men är man uppmärksam brukar det gå bra! 

Innan filmen i en av våra två skolbyggnader. För en gång skull var vi först!

Vi var så tidiga att vi hann gå upp på taket och ta kort på Blue Building.

Taipei är en härlig stad, men många hus är riktigt fula. Jag måste kila nu, men ska lägga upp lite mer bilder någon dag. Hej så länge!

Skrivkramp

Jag var väldigt produktiv idag, var på en lektion och lyssnade på presentationer samtidigt som jag gjorde min kinesiskaläxa. Bredvid mig satt två taiwanesiska tjejer och hade mycket roligt åt mina ansträngningar att lära mig rita tecknen för siffrorna 0-10. Men det var bra för jag fick hjälp, ritade inte 9:an riktigt rätt så dom visade hur man skulle göra. Och så fick jag smaka godis. Det var en mycket bra lektion.

Läxa tills imorgon: Skriva siffrorna 0 till 100 med kinestecken.

En annan tjej i klassen kom fram efteråt och ville att vi skulle ha språkutbyte. En gång i veckan ska försöka träffas och plugga engelska en timme och kinesiska en timme. Hon frågade om jag ville lära mig grammatik och jag svarade att jag kan ungefär tio ord på kinesiska så vi får nog börja med vokabuläret. 

Onsdag = partynight om man är utbytesstudent. De stackare som har lektion kl 9 imorgon bitti drog en nitlott. Det är tur att jag inte har kinesiska förrän kl 14! Vi kör på vanliga Wax också denna onsdag men idag ska vi även till en bar innan som tydligen är ett vanligt hak för utbytesstudenter just på onsdagar. Så nu ska jag gå och göra mig lite fin! 

Bara en aning trubbel, en rätt så vanlig vardag

Jag gillar mitt rum i Prince House väldigt mycket, det är bara en sak som är dålig; isoleringen. På ena sidan har hissen som granne vilket fungerar bra, men på andra sidan har jag en taiwanes som gillar att dammsuga, flytta runt möbler och spola i toaletten var tionde minut, klockan tre på nätterna!! Och det hörs genom öronproppar. I morse var jag därför inte alltför pigg när väckarklockan ringde kl 07.00. Igår när jag skulle plugga med Angel som är amerikan gick jag till skolan (amerikaner och kanadensare cyklar inte), så idag fick jag börja med att leta efter min cykel eftersom kom inte ihåg vart jag parkerade den i förrgår. 

I Sverige är de flesta föreläsningarna 2 gånger 45 minuter med en kvarts rast emellan vilket jag tycker perfekt längd. Här är lektionerna 3 gånger 50 minuter långa med tio minuters rast emellan, och då ska man vara där och vara aktiv ALLTID. Idag var jag så trött den sista kvarten och hängde inte riktigt med. Självklart passade min energiknippe till lärare på att sträcka fram mikrofonen under näsan på mig: "Maria, have you had a disappointing experience of a service you want to share?". Något sådant kan hända när man tappar koncentrationen för någon minut på Services Marketing. 

När lektionen slutar 12.10 är det lunch. Jag hittar inte min cykel igen, Annabelle hittar inte heller sin cykel, men sen hittar jag min och skjutsar henne till Blue Building (BB) där vi äter lunch. Efter lunchen hittar vi Annabelles cykel som faktiskt är lätt att hitta för den är röd med svarta prickar. Sedan hade jag tänkt ta ut pengar på mitt nya ICA bankkort för att betala min hyra. Så igår kväll förde jag över pengar till det kontot och pengarna skulle vara där senast halv tio idag. Provar två bankomater, fungerar inte. Åker hem och tittar på kontot, saldo 0. Tittar på klockan på min dator, 06.30. Oops svensk tid. Väntade 3 timmar och mycket riktigt, pengarna på kontot. 

Till något mycket roligare! På Spring Break ska jag till Filippinerna!!! Är borta 11 dagar. Very, very nice ska det bli. Och det är inte långt kvar, 30:e mars åker vi. Det enda jag oroar mig för är packningen. Ska bara ha med en ryggsäck, inte ens en jättestor ryggsäck utan en som man får ha som handbagage. Det kommer att bli tufft för mig. 

Just precis nu hör jag min granne titta på kinesisk komedi, så dålig är isoleringen. Men jag ska ignorera det och plugga lite!

 

Grupparbeten

Vi har mycket grupparbeten här vilket har både sina för- och nackdelar. En fördel är att mycket grupparbeten innebär mindre tentor, det vill säga jag slipper tentaångesten. En nackdel är att det kan vara en aning svårt att samarbeta i en grupp där alla har olika bakgrund och syn på saker. Så när en grupp bestående av en belgare, holländare, amerikan och svensk som alla tolkar saker olika blir resultatet mycket spännande. Det kommer förmodligen sluta med att vi inte kommer fram till någonting alls, improviserar på presentationen och pratar om fyra totalt olika saker. Men efter vad jag har hört så är det tydligen ännu svårare att samarbeta i en grupp med taiwaneser, det kommer jag att få prova på sedan också. Fast det blir säkert en nyttig erfarenhet.

Nu ska jag sova så att jag är pigg och fräsch inför morgondagen. Och förhoppningsvis ännu lite friskare. Idag har det varit över 20 grader här men imorgon ska det bli 13 grader och regn. Jag har seriöst övervägt att köpa ett par rosaprickiga gummistövlar för lite mindre än 80 kronor, känner nästan att det är en värd investering. Får se hur jag gör imorgon.

Godnatt!

En lugn lördag

Vaknade i morse 07.00 när mitt alarm ringde och kände direkt att jag inte var i form för 11 timmars dagsutflykt. Om jag vill bli frisk så behöver jag stanna hemma i mitt rum minst en dag och bara vila. Och det har jag gjort förrutom en kort visit till 7-11 för att köpa lunch och två paket Oreo. Eftersom alla bytisar är borta är det väldigt lugnt i Prince House, och jag har kunnat pyssla med en massa saker i lugn och ro. Exempelvis så har jag dekorerat mitt rum lite. Väggarna är väldigt äggskalsfärgade och det är inte direkt så att jag tog med några tavlor hit. Men, jag har kartor och tejp. Et voilà le resultat!

Väggen blev helt klart så mycket bättre. 

Det är fortfarande 1 timme kvar tills dom andra kommer hem så jag passa på att berätta om när jag åt orm. På bussen från flygplatsen precis när jag kom till Taiwan satt jag bredvid Annabelle och hon berättade att en av sakerna hon verkligen ville göra här var att prova äta orm. Jag var då mycket skeptisk till det hela. Men när vi var på vår förra arrangerade dagsutflykt slutade det dock med att vi gick ett gäng bytisar till en ormrestaurang. Bara att gå in i restaurangen var en väldigt obehaglig upplevelse om man som jag lider av lite ormfobi. Ingången var omringad av glasburar med levande ormar inuti. Jag ryser bara jag tänker på det. Det fanns två typer av ormrätter: ormsoppa och friterad orm. Är man veteran äter man ormsoppa, är man nybörjare äter man ormen friterad. 

Ett tallrik friterad kobra. 

Mums? 

Det var inte jätteäckligt men det var inte gott heller. Konsistensen var ungefär som bläckfisk och smaken var ganska egen. Med ormen kom ormblodsshots och lite andra shots från diverse ormvätskor. Där gick dock min gräns. Men tydligen är orm och ormvätskor bra för immunförsvaret. Kanske skulle tagit någon shot ändå.

Tror inte jag kommer att gå till någon ormrestaurang någon mer gång här. Been there done that. Det finns så många andra restauranger med god mat här. 

Fast nu ska jag dricka lite te och äta Oreos!

Tummen ner för bytissjukan, tummen upp för 5 Senses

Den vill inte ge med sig den förkylningssläng som går bland utbytesstudenterna. Det är flera som nu äter antibiotika eller hostmedicin, jag tycker dock att jag än så länge klarar mig med ipren. En svensk kille som pluggar på ett annat universitet här i Taipei säger att det är svininfluensan som går, fast jag vet inte om det stämmer.

Jag hade gärna stannat i sängen idag men vi ska hålla en liten presentation på en kurs på måndag, så vi behövde börja förbereda lite idag. Som tur är ligger det ett jättemysigt pluggkafé, 5 Senses, precis bredvid Prince House. Sköna fåtöljer + fika + plugg = ändå helt okej trots att man är lite sjuk. Fast om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte hur mycket plugg vi fick gjort. Men bra fika var det!

Igår kväll anordnade Buddysystem från College of Management en liten BBQ vid Gongguan riverside som är ganska nära där vi bor. Under bron med alla ljusgrejer höll vi till. Ljusgrejerna (solid state lighting) är något som Taiwan också är känt för att producera. Så om ni inte visste det innan så vet ni det nu.

Jag glömmer fortfarande bort att jag inte har fotbroms på min cykel. Idag var jag verkligen jätte, jättenära att att köra på en kille på campus. Det var inte många millimeter jag hade till godo. Men jag gillar min cykel. Det enda är att jag parkerar den på olika ställen vid Prince House varje dag, vilket innebär att jag varje morgon tillbringar flera minuter att leta efter den. Måste börja ställa den på samma ställe hela tiden, eller spraya den rosa så att jag hittar den. 

Me and my bike. Den är verkligen inte särskilt stor, men den har till och med cykelkorg!

Nu är det sovdags för mig, i Sverige är det snart middagstid kanske. Godnatt!

På språng

Jag har haft två lektioner idag, lyssnat på fyra presentationer som taiwaneser haft på engelska. Säger bara att det tur att dom hade powerpoint, annars hade jag inte förstått mycket. Men jag förstår att dom har det svårt med det engelska uttalet eftersom jag har det JÄTTESVÅRT med det kinesiska uttalet.

Efter skolan har jag tränat, ätit spaghetti och köttfärssås och gjort min kinesiskaläxa. Kan skriva mitt namn med kinestecken på bara några sekunder. Och nu: redo för Club W!

Ciao!

Man blir som man umgås

Igår utbrast Annabelle: "Maria, you are like a french girl, you always buy bread at a bakery!". Jag kanske har blivit lite fransk. Men när man umgås med fransmän och bestämmer att man ska ses en tid så är dom ALLTID sena, minst 10 minuter. Så efter att ha stått och väntat 10 minuter några gånger har jag lärt mig att också vara sen. Det gäller även när jag ska träffa en grupp av blandad skara nationaliteter, eftersom fransmännen ändå alltid  är sena och vi ändå alltid måste vänta på dom. Då är det lika bra att utnyttja den tiden på något annat sätt. Igår var jag också med en grupp fransmän som träffade en annan grupp fransmän och kindpussandet var ett faktum. Jag kindpussas också såklart, varvid en fransman säger lite undrande: "Är du från Frankrike?" och jag svarar: "Haha nej, jag är från Sverige, men jag gillar att kindpussas!". Jag har dock inte lagt till med fransk accent på min engelska. Det är lika roligt varje gång Annabelle uttalar engelska ord som börjar på H. Oliday, orrible, iking och urry är några ord som är vanligt förekommande.

Jag har råkat få en släng av bytisförkylning men är på bättringsvägen nu. Alla utbytesstudenter har mer eller mindre haft den och legat däckade en dag eller två. Min däckade dag var igår. MEN innan jag däckade så var jag och köpte en cykel! Alla studenter cyklar här, precis som i Uppsala. Campus här är så stort och blir det mycket lättare att ta sig fram överallt med en cykel. Så jag köpte en cykel för lite mindre än 300 kr. Vad får man för cykel för dom pengarna? Jo, helt funktionell mountainbike storlek mindre, ungefär passande en svensk 12-åring, eller här en asiat. Den har inga växlar och ingen pedalbroms, vilket jag varje gång jag börjar cykla glömmer bort och mindre olyckor är nära att inträffa. Stödet åker ner i marken också när vägen är lite guppig. I morse krävdes det stor koncentration för att klara av att hålla styret med vänster hand, kaffet i höger och med vänster ben få upp stödet i farten ett antal gånger på väg till skolan. Men jag lyckades komma fram utan att ramla eller spilla kaffe över mig själv!

Nu ska läsa en till artikel inför Strategic Management imorgon. Imorgon är min tuffa dag så ikväll ska jag lägga mig tidigt! Måste öva kinesiska imorgon också... Jag har lärt mig att uttala mitt namn, imorgon ska jag försöka lära mig skriva det också. Lycka till säger jag till mig själv!