Kommunikationsproblem

Alla på campus pratar engelska mer eller mindre, men i övrigt på stan är det ganska dåligt på engelskfronten. Idag tog pengarna på mitt kontantkort på telefonen slut så efter skolan svängde jag förbi 7 Eleven för att köpa ett nytt. Där kan ingen engelska. Försäljaren försöker sälja simkort från varenda mobiloperatör i Taiwan medan jag försöker förklara att jag inte behöver ett nytt simkort, bara ladda på det jag har. Jag pratar väldigt långsamt på engelska, han pratar väldigt fort på kinesiska, ingen förstår någonting. Jag tar fram 1000 taiwanesiska dollar (ca 250 kr) och försöker visa att jag vill ha dom in i telefonen. De bildas en lång kö bakom mig och en kille och en tjej kommer fram och frågar på knackig engelska vad jag behöver hjälp med och de lyckas förklara för försäljaren vad jag vill ha. Till slut får jag ett påfyllnadskort från rätt mobiloperatör. Kommer tillbaka till Prince House och ber en av de hjälpsamma receptionstema att knappa in rätt sifferkombination, själva anvisningarna för hur man gör var självklart också på kinesiska.

För ett par dagar sedan var vi på en så kallad "night market", där folk säljer både mat, kläder och lite allt möjligt. Jag går fram till ett stånd där en man säljer något som i mina ögon ser väldigt mycket ut som potatis på spett och jag känner att jag verkligen vill ha potatis så jag frågar riktigt långsamt: "po-ta-toes?" och pekar på spetten och han svarar glatt: "Yes, yes potatoes!". Varvid jag och några andra bytisar köper var sitt spett och jag tar en stor tugga av potatisen men det smakade inte potatis utan smakade fisk! Jag frågar en taiwanes som var med vad det är och han säger direkt: "octopus". Inte lika gott som potatis...

                                          Så här såg fejk-potatisen ut.

Nu är klockan nästan midnatt här så det är läggdags för mig, imorgon är det skola igen 9.10. Det ganska bra ändå att gå upp i morse så jag hoppas på detsamma imorgon.

Godnatt!